Feature Needs Shades

Det är något som de allra flesta filmautörer söker. Men det finns en viktig nyans i det där. Kontroll i sitt eget universum. Kontroll i sin egen värld som likagärna kan innebära totalt kaos (tänk Kusturica) men som är ett skapat kaos som ska vara där, anpassat till denna filmen. Man har skapat liv. Livet finns där, charmen finns där, man har skapat nåt eget. Tagit med sig visionen, byggt allt kring den där alldeles egna premissen och förhoppningsvis skapat intressant liv.

Ta George Lucas som exempel. Mannen har byggt ett av de mest intressanta filmuniversum i historien, Star Wars-världen. Dock har han i sitt filmskapande, i sin kärlek för det digitala och i strävan mot den totala kontrollen tappat känslan för känsla. Se på utvecklingen från första Star Wars-filmen till den senaste helt animerade The Clone Wars. Den totala kontrollen är maximerad till en filmisk osund nivå där man lämnas med noll charm och mänskligt intresse. Det är bara teknik, bara universum, inget att ta på. Den utvecklingen (en destruktiv sådan anser jag) har ju funnits redan från början men nu nått sin kulmen. Han har inte längre skapat liv.

Jag har alltid tyckt, som Bergman, att "... konst är ingen demokratisk process...". Men i autörens vision måste man alltid tänka på att det är liv du ska skapa på vita duken. Den totala kontrollen och visionen måste innehålla just det, liv. Fast vad är det, egentligen?