Extreme Title Porn Makeover - Part II

Let's do it again... but this time there is no need for a real makeover. These are original titles which should/could be a porno instead of just beeing a "normal" movie.

PART II






Extreme Title Porn Makeover - Part I

You know when you get the sudden urge to pornolize movietitles? This is that time of the year...

PART I




And the nonsense goes to...

... fucking James Franco och Anne "soon-to-be-catwoman" Hathaway.

Vafan sysslar de med på Oscarsgalan? Eller kanske vafan sysslar manusförfattarna med? Eller nä, det känns faktiskt som att Franco och Hathaway schabblar bort galan helt på egen hand. Märkvärdigt usel insats. Ja men hör ni att jag e förbannad!!! Snacket efteråt vad gäller hosterna kom ju mest att handla om "va franco verkligen hög?" "va han det?" "nä han kunde väl inte...". Vem skulle va förvånad om så va fallet och vafan spelar det för roll? They sucked... BOTH OF THEM! Va så skönt när Billy Chrystal kom in på scen. Det räckte med ett par minuter för att man skulle få känna på hur en riktig host hanterar en gala. Han hade inte så jävla mycket manus att jobba med men det kändes bara rätt. Så snälla Oscarsgalan: satsa på ett vettigt kort nästa gång. Det behöver inte va ett safetycard, bara inte två glin som aldrig verkar ha stått på scen förut.

Okej, nu hamnade själva galan lite i skuggan. Men så blir det när idioter håller i trådarna...

Men okej. Galan...


Personligen höll jag hårt på Social Network och lite på True Grit samt Inception.

Riktigt kul för Sorkin.

Synd för Deakins att han aldrig kan få sin Oscar men grymt kul för Pfister och för hans insats i Inception.

GRYMT kul för Reznor/Ross. Soundtracket till Social Network är ruggigt och givet årets bästa (tätt följt av Zimmers score till Inception).

Baxer/Wall drog hem en klart välförtjänt Oscar för klippningen av Social Network. Den filmen har inte nådig klippning!

Tyckte King's Speech va klart överskattad (vilket jag faktiskt på förhand hade trott), kan köpa de Oscar den fick men definitivt inte regi-Oscarn. Fanns flera bättre alternativ, framför allt Mr. David Fincher som jag tyckte förtjänade den klart mer än Hooper.

Tråkigt att True Grit gick hem lottlös.

Toy Story 3 lekte hem årets mest givna Oscar... men den filmen är ju också fantastisk:)

Och såklart RIKTIGT kul för Susanne Bier!

Film På Facebook!



Jag har inte ens ett facebookkonto men DEN HÄR nyheten är ju jävligt ball.

Och som nån skrev som kommentar - när The Social Network släpps på facebook blir det metanivåer som knappt finns...

Blir NÄSTAN sugen på att skaffa ett konto bara därför... men bara just det... nästan.

Nomineringarna

Hur kunde Lee Smith INTE bli nominerad för sin klippning av Inception... fan löjligt.
Har inte sett alla nominerade i den kategorin men skulle ändå bli förvånad om inte Social Network vann. Så träffsäker klippning den filmen har!

Here they are

Förutom att Smith inte blev nominerad va det inte en enda liten överraskning. By the book. All The Way. Tycker jag i alla fall...
Har endast sett hälften av de som är nominerade för bästa film, har inte sett King's Speech än men på förhand tycker jag lätt att det verkar vara årets överlägset mest överskattade film... but, we'll see.

På fredag är det Black Swan på GBG-festivalen. Och peppen ligger där som ett orubbligt töcken över nedräkningsdagarna... weeeeee


Introducing... AEmovieguy

Mashuptrailer - en trailer där man mixat ihop minst två olika filmer till en.

Har sett en del sådana trailers, men den här snubben är helt. jävla. störd... och det här är hans A-game:

Gott Nytt...

... filmår!

Inceptigo

Har ni tänkt på hur mycket Inceptionsoundtracket låter som Vertigosoundtracket?!

Hanz Zimmer har gjort en upbeat-Vertigo-version... helt solklart.

Inceptionization part II


Why So Serious? - när man kan trappa upp nördanalyserna...

Varför sa ingen att den här sidan fanns?
 


Där man hittar ett Collectors Edition Soundtrack; 40 Page Hardbound Book, 50 minutes of unreleased music for the movie, 4 remixes by Crystal Method, Paul van Dyke and others... and moore!

Herrejesus. Eeeeh, check please!

Bara för det vill jag ge en egen lite special edition. En analys av första stycket i soundtracket som jag skrev som en kort essäuppgift för en kvällskurs i musikhistoria jag läser nu under hösten. Jag har redan kommenterat stycket förut på den här bloggen, men men. Vi trappar upp nörderierna. Enjoy:



Musikbeskrivning

… av stycket ”Why So Serious?” från filmsoundtracket till The Dark Knight


Detta är första stycket i soundtracket. Det är instrumentalt, 9:14 minuter långt och komponerat av James Newton Howard och Hans Zimmer. De själva kallar det the sound of anarchy eller the sound of the joker och är en nio minuter lång nattsvart introduktion och/eller karaktärsdefinition av Jokern men också av filmen som helhet, dess teman och känsla.

Vad jag först och främst vill lyfta fram är styckets lekfullhet och kreativitet. Efter så många lyssningar sedan soundtracket kom för över två år sedan hittar jag fortfarande nya ljud i detta stycke. Ljud jag har svårt att höra var ”de kommer ifrån”, om det ens är ett instrument som spelar eller vad det är för något. Det är såklart svårt att åsidosätta att stycket är komponerat för rörliga bilder (det kanske man inte ska heller) men som fristående musikstycke är det minst sagt fascinerande. Eller okej, jag tycker det är fascinerande. De lyckas här göra den hårfina övergången mellan ljuddesign och musikstycke utan att förlora den klassiska känslan av filmmusik. Det är en rad olika små märkliga variationer av instrumentexperiment mixade tillsammans med både klassisk symfonimusik men också med digital punkinfluerad synthesisrad musik. Stycket inleds med en ca. 1 minut utdragen ton - som egentligen är två, ihopmixade som en - som kommer från en cello och en gitarr som spelas på en bit metall. Tonen dras ut till bristningsgränsen, men brister aldrig utan går istället över i en pulserande och stressande fiol. Denna inledande ton blir sen återkommande i delar av stycket och senare ommixad och mer orkestrerad. Efter inledningen är det bara mörkt, mystiskt och tungt – ett kontrollerat kaos. En kontrollerad anarki i musikform.

Stycket innehåller flera olika passager, flera specifika delar med olika tempon och egna sounds. Må vara en vag typisk ’recensionskoppling’, men det låter lite som om Pink Floyd och Green Day hade teamat upp sig för att göra mörk filmmusik. Det är en opera av stämningssättande ljud. Periodisk, ibland minimalt med dovt tryckande basgångar, ibland kraftfull in-your-face-filmmusik med hela symfonin men ständigt spänninsgsskapande och ständigt dessa små uppfinningsrika anarkistiska ljud eller korta starka tonföljder i för- eller bakgrunden. Stycket har en tydlig början men inte lika tydligt slut då de sista 30 sekunderna börjar övergå i mer klassisk symfoniorkestrerad filmmusik med hjältetemat som sedermera går över i nästa stycke i soundtracket…



Ok det va det. And now for somethin' completely differrent...




Vad vi vet och kan spekulera om gällande nya Batmanfilmen;


Manuset skrevs klart av Jonathan Nolan redan innan sommaren och godkändes sedermera av brorsan och hela Warner Bros.

Projektet har premiärdatum 20 juli i USA.

Robin kommer som så skönt är INTE att vara med (Christian Bale has stated that he would not play Batman if Robin was in any of these 3 films. Christopher Nolan agreed not to include Robin while it would take away the dark premise of his series - detta enligt imdb). 

Det har spekulerats vilt i The Riddler. Nu har de castat Tom Hardy och ska han inte spela The Riddler ska jag fan äta upp min ena hatt... Come on! Det är ju ruggigt bra castat.

Första filmen gick i färgtemat röd/gult, andra gick i blå/lila och tredje kommer garanterat gå i grönt.

Sen dödade de ju enda bärande kvinnorollen i Dark Knight, bara det är faktiskt en anledning att spekulera i en potentiell Catwoman...

Ettan hade en tydlig villain. Tvåan hade två. Ska trean också ha tre?


Snart bara 1.5 år kvar, dags att börja peppen...


Aronofskys svarta svan

Trailern till Aronofskys nya film som premiärvisas nu i Venedig:



Ååååh. Can. Not. Wait. Han är verkligen tillbaka i gamla takter. Det verkar som hela hans gamla team är med, det är tungt som fan och han fotar på 16mm (!!!) i dessa digitala tider.

Lovely.

Och Clin Mansell verkar återigen leverera ett härligt soundtrack, om det nu är han som gjort musiken för trailern, men det utgår vi ifrån.


PS. Även om det faktiskt känns som det kunde bli än fetare med Eva Green i huvudrollen som han från början ville... men then again, who knows... DS.

Drug-dealing teen killed in Japan, reappears as ghost to watch over sister

Enter The Void.
Där har vi det nya att längta till. När den kommer, om den kommer...
Mannen som gjorde Irreversible är tillbaka med råge.
Filmen var med i huvudtävlan på Cannes 2009, hade premiär i Frankrike i maj i år, har premiär i USA i september men har än så länge INTE svensk biopremiär!?!? What in the world is going on...

Feel this:




Inceptionization



Dylan Tichenor - behöver mer uppmärksamhet

Dylan Tichenor, mannen som klippt de flesta av Paul Thomas Andersons filmer, behöver fan mer uppmärksamhet!



Den blicken har gett er många minnesvärda stunder. Han är en jävligt. duktig. filmklippare.

Det här är hans löjligt creddiga lista sen -97, han har då i kronologisk ordning med början framifrån klippt följande långfilmer:

  • The Town (2010)
  • Whip It (2009)
  • Doubt (2008/I)
  • There Will Be Blood (2007)
  • The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007)
  • Brokeback Mountain (2005)
  • Cold Creek Manor (2003)
  • The Royal Tenenbaums (2001)
  • Unbreakable (2000)
  • Magnolia (1999)
  • Hurlyburly (1998)
  • Boogie Nights (1997)

  • Han kanske får massa uppmärksamhet i USA, what do I know. Oavsett är den listan är en gedigen sådan och han ska ha enorm cred för att ha hållt en sådan hög nivå ända sen Boogie Nights.

    Sen kommer han (såklart) klippa Andersons nya film vilken man ju vet kommer vara minst väldigt bra...

    Här är en bra intervju med Dylan.


    Debuten #2

    Av helt oförklarliga skäl fuckade ett tidigare inlägg jag skrev upp hela min blogg och när det togs bort ordnade sig en del problem i den här bloggen som jag stirrat mig blind på de senaste timmarna.

    Detta inlägg var en lista på inspirerande regidebuter för långfilm. Det var en fin lista tycker jag så vi gör om den (återigen utan inbördes ordning)... påminn mig om jag glömt nån:

    Steven Spielberg - Duel
    Bo Widerberg - Barnvagnen
    Steven Soderbergh - Sex, Lies And Videotape
    Mike Nichols - Who's Afraid of Virginia Woolf?
    Charlie Chaplin - The Kid
    Darren Arronofsky - Pi
    Ridley Scott - The Duellists
    Christopher Nolan - Following
    Roman Polanski - Nóz w wodzie
    Quentin Tarantino - Reservoir Dogs
    Florian Henckel von Donnersmarck - Das Leben der Anderen
    Ruben Östlund - Gitarrmongot
    George Lucas - THX 1138
    Larr Clark - Kids
    Jacques Tati - Jour de Féte
    Gaspar Noe - Seul Contre Tous
    Rémy Belvaux, André Bonzel, Benoît Poelvoorde - C'est arrivé près de chez vous
    Sam Raimi - The Evil Dead
    David Lynch - Eraserhead
    Tobe Hooper - The Texas Chainsaw Massacre
    Jerry Zucker, Jim Abrahams and David Zucker - Airplane!
    George A. Romero - Night Of The Living Dead
    Frank Darabount - The Shawshank Redemption
    Peter Jackson - Bad Taste
    Joel & Ethan Coen - Bloop Simple
    Andrea Arnold - Red Road
    Edgar Wright - Shaun Of The Dead
    Spike Jonze - Being John Malkovich
    Morgan Spurlock - Supersize Me


    ... eller kolla in den här listan, en hel del som även jag har men de missar många fina - att ha sett alla på den listan ligger numera högt upp på min to-do-list, alldeles för många jag inte hade sett

    RSS 2.0