Feature Needs Shades

Det blev en laddning fast det var inte min intention. Jag såg för några dagar sen Varannan Vecka, av bland annat (nu äldre och mognare?) relationskungarna Måns Herngren och Hannes Holm. Deras filmer har snittat en budget på typ 15 miljoner sedan En På Miljonen kom för drygt tio år sedan. Det var en bra film, en frisk fläkt, delvis grymt rolig, rätt folk på rätt roller och den kändes allmänt inspirationsfull. Varannan Vecka är för mig någonstans definitionen på många fel inom svensk filmindustri. Jag blev bara förbannad när jag såg den. Jag vet ej filmens budget men jag skulle gissa på, ja, just runt 15 miljoner. Det är en sån ren jävla slentrianfilm rakt igenom, inga toppar, inga dalar? slentrian. Felix Herngren glider runt och försöker låta sådär lite gulligt cynisk som bara han kan mest hela tiden. Måns Herngren gör inte mycket väsen av sig, han varken imponerar eller skämmer ut sig. Han går hem med flaggan på precis samma nivå där han började vid ruta ett. Cecilia Frode har inte mycket repliker att jobba med, hennes insats glömmer jag i samma stund jag stänger av TV:n och detsamma gäller för den allmänt bleka Anja Lundkvist. Okej, jag ska medge att jag skrattar ibland, mest småler men allt detta infann sig inom ramen av första tjugo minuterna. När jag sedan märker att de nu träbockarna Herngren och Holm kör samma race i dryga timmen till börjar magsåret så sakta närma sig halsen. Halsbränna. Jag känner inte direkt av någon vidareutveckling av potentiella autörgrepp, snarare idétorka och bitvis ren upprepning av humor de tidigare använt sig av för att få effekt. Som exempel har vi de torftiga reklaminslagen i filmen som fungerar som någon sorts tidsdefinition och samhällsparodi? såg vi inte precis samma stilgrepp i Adam & Eva (då var de faktiskt roliga om jag minns rätt). Suck. I-landsproblemhumorn fastnar i strupen och jag skrattar inte ens nästan längre, jag blir sugen på att snabbspola, kollar efter 40 minuter Time på filmen och märker att det är ju för helvete en timme kvar. Härligt. Haha (not), de vill ha barn, de vill inte ha barn, de älskar varandra, de älskar inte varandra, ungarna är vuxna, de vuxna är som ungar. Igenkänningshumor. Svenskhet. Fantastiskt. 15 miljoner.


Okej, kontenta: Herngren och Holm gör inte längre film för att de kläcker ur sig briljanta idéer stupikvarten utan för att de KAN. De har möjlighet att göra film och de tjänar fina pengar på det. Visst har de dragit in pengar för vår fina filmindustri men man kan verkligen fråga sig om de numera faktiskt gör filmer för passionens skull, för idéernas skull eller för att Måns Herngren faktiskt skall kunna vara med och delfinansiera sin och flickvännens tillvaro i skatteparadisets förlovade land.

Varannan Vecka är en Jantelagsfilm och därför precis vad som är fel med vårt filmklimat.


å andra sidan...