Magsår

Vad behöver svensk film?

Egentligen tänkte jag idag skriva om jantelagsförpestningen i vårt avlånga land och hur det påverkar vårt filmklimat i kris. MEN, istället när jag läste mina dagliga bloggar jag följer hittade jag följande artikel som paret Emma Gray Munthe och Martin Munthe helhjärtat börjat förakta sekunden de hittade den i dagens DN:

Gunnar Carlssons vision

Vad kan man göra annat än att stämma in paret Munthes aggression, det är sanslöst hur man kan ha dessa idéer i stundande svenska filmtider. Jag fick ett växande magsår sekunden jag läst de första raderna. Herr Carlsson vill uppenbarligen ha ett filmland som enbart levererar studioproduktioner utan några oberoende konkurrenter. Han vill tydligen ha fler Göta Kanal 2 och färre Farväl Falkenberg. Han vill skapa film och TV för helt fel generation, det är inte framtiden han pratar om, det är ren baktid. Göta Kanal 2 sätter inte Sverige på filmkartan. Unga filmare som Jens Jonsson, Ruben Östlund och Jesper Ganslandt kan sätta Sverige på filmkartan.

image11

Vad Gunnar Carlsson talar om är följande: Döden för svensk smalfilm.

En hutlös framtidsvision när följande händer i vårt filmland: SF köper upp Astorias biografer och deras monopol växer alltmer, detta samtidigt som ingen vill besöka de stackars smalfilmsvisande biograferna. Triangelfilm går i konkurs och Sveriges största och viktigaste importör av smalfilm är därmed ett minne blott. [För Göteborgare: Cinemonde (smalfilmsuthyrarare i Linnéstan) gick häromdan i konkurs. Det gick helt enkelt inte runt längre. Tragiskt.]

Svensk smalfilm är den film som når festivalerna. Unga oetablerade filmare kommer den vägen. Kvalité nås oftast den vägen. Vill vi inte ha någon mer film på Cannesfestivalen så för all del? Roy Andersson är ju den som parkerat där efter att Bergman slutade göra film, nu när han inte gör film längre och Sverige inte gör kvalitéfilm längre kommer Cannes aldrig inte få en svensk film där igen!? Om Sverige inte importerar smalfilm eller ens har möjlighet att skapa smalfilm i rent kvalitésyfte utan kommersiell baktanke, hur ska nästa generation filmare få plats? Var ska inspirationen komma från? Alla kan inte göra filmer som Brett Rattner eller Michael Bay. Hur kommer Sverige som filmland se ut om fem år när vi har ett fåtal större bolag som finansierar större delen av svensk film samtidigt som vi inte importerar smalfilm till biograferna!? Deppigt.

image12

Jag som förhoppnings kommer bli en del av svensk films framtid tänker fan inte sitta bredvid och titta på medan svensk kvalitéfilm går i botten. Det är dags att ta upp kampen för att Sverige trots de stora pamparnas idiotiska idéer fortsätter och peppa de nya ungarna filmarna och deras galna idéer. Jag var lite halvskeptisk när SFI:s Cissi Elwin snackade i filmkrönikan för ett tag sen om att SFI satsar mer pengar på mindre projekt (något jag nämnt tidigare i bloggen) men att SFI stödjer Gunnar Carlssons förslag, nu vet jag inte var jag ska ta vägen i all frustration. Att marknaden koncentreras får inte innebära mindre antal produktionsbolag, satsa istället på koncentration mot ömse visioner och insikt om att kvalité inte är kommersiell framgång. Har Sverige ens tillräckligt många begåvade storregissörer för att vi ska satsa alla pengar på dem?

Usch. Nu ska jag sätta på lite Bloc Party och slå ett fett hål i min vägg. Det var längesen jag var så förbannad. Till alla tvivlare... vänta bara till nästa Göteborgs Filmfestival? då ska ni få se. Låt autörernas inspirationsingivande passion för filmen få flöda fritt. Gunnar Carlsson vill strypa dem? genialt. Nästa gång ska det handla om jantelagsförpestningen (varför Sverige inte kan göra en Irréversible), om provokation bara för att och om tyska utomländska svampar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0