Feature Needs Shades

Jag brukade för ett tag sedan bli förbannad på saker jag såg eller läste som uppenbarligen var en rip-off på något annat. Det ilskan har börjat lägga sig alltmer nu även om den kan krypa fram ibland. Jag försöker inte att bli så irriterad när jag ser något som jag sett förut i liknande sammanhang. Kreativitet är mer eller mindre genomgående inspiration från något håll. Idéerna måste ju komma från något eller hur. Det jag började skissa på var vart går gränsen mellan att uppenbarligen sno något och bli inspirerad av och vidareutveckla!? Med filmmediet är det hemskt svårt då det är en jävla simulacrabransch där allt redan har gjorts men som mästaren Kubrick en gång sa: "Allt är redan gjort, vår uppgift är att göra det bättre". Det tycker jag ändå är ett en rätt bra utgångspunkt. Sen gick Kubrick och lånade scenen från Körkarlen där mannen hugger sig in till frugan genom dörren med en yxa och använde den i The Shining. En tydlig vidareutveckling tycker jag även om originalet är riktigt snyggt. Well well, man kanske skulle kunna sammanfatta det med att: Ska du sno något får du fan göra det snyggt. Snor/lånar man något för att sedan vidareutveckla det, precis som Mr. Kubrick säger, då känns det mycket mer okej än att sno något för att så att säga återanvända det på ett nytt sätt istället för att mer eller mindre använda det mer rakt upp och ner för att sedan hoppas på att ingen märker något. Eller när någon snor något och t.o.m. gör det sämre än originalet, det är inte lite irriterande. Det är som att säga: "Hey, jag diggar den här idén men jag orkar inte göra något eget av det utan hoppas på att ingen har sett originalet". Personligen skulle jag aldrig göra så... aldrig... sånt.

Host.

Anywho. Jag kan t.ex. inte påstå att jag är förbannad på Seth McFarlane för att han lånar en hel del från Simpsons. Jag var det ett tag men sen kom jag på att, okej, även om han nu tar en hel del därifrån så liknar ju Family Guy inte på många sätt Simpsons vad gäller humor eller framtoning. Man blir heller inte bli förbannad på när någon köper rättigheter till något för att sedan använda det i ett helt annat sammanhang, om det funkar såklart. Som t.ex. har vi Darren Arronofsky när han lånade (eller köpte snarare rättigheterna) en scen ur den animerade japanska thrillern Perfect Blue från -98 för att använda i Requiem For A Dream. Det är ändå respekt när han så snyggt inkluderar den i sin film. Det blir mer av en hyllning till originalet. En pastisch, egentligen precis som yxgrejen i Shining fast Kubrick slapp betala för det.

Sen var gränsen går vid pastisch, en fin medveten blinkning och att faktiskt sno något? Det kan man också fundera på. Idag är jag i alla fall mest nöjd över att jag kom på tre mer eller mindre dugliga idéer för nya kortfilmer. Shit va jag har idéer, snart dags att vara kreativ och skriva lite manus på alla funderingar. Natti Natti